KRISTIN om livet och att driva eget.

KRISTIN om livet och att driva eget.

Just nu.

UppdragPosted by Kristin Erséus 2012-02-05 21:50

Det kommer perioder då jag som egenföretagare ligger sömnlös om nätterna. Tankarna snurrar, planer smids och jag famlar efter något som kan kännas lite tryggt och skönt. Men sådant är svårt att finna när jag sitter i den lilla ekan som jag själv rott ut ifrån land.

Och så kommer det dagar då det känns som att den lilla ekan fått vingar och istället för att gunga på ett oroligt hav så svävar jag högt och svindlande bland molnen.

Jag antar att det är just därför som jag befinner mig i min lilla eka. Jag kan aldrig veta hur morgondagen ser ut och alla överraskningar kan komma och ta mig både uppåt och neråt. Det är nog det som är tjusningen. Både läskigt och kittlande på samma gång.

Om ekan hamnar uppå en strand en dag så kommer jag att stiga ur, känna sanden under mina tår och ta den semester som jag behöver. Och sen. Sen kommer jag att putta ut ekan igen.

För en månad sedan fick jag ett uppdrag. Att designa och tillverka inbjudningskorten till ett bröllop. Det är inte första gången jag fått den stora äran att göra denna typ av arbete. Det roliga i det är att man, utan att i vissa fall känna brudparet, får en unik möjlighet att lyfta fram personligheter och karaktärer som paren har. Delvis med hjälp av ledord.
Paren är med under processens gång, protesterar, godkänner, skakar på huvudena eller nickar. Det är en av de roligaste utmaningar som mitt jobb innebär. Att lära känna, känna av och förstå kunden samt deras önskningar och förhoppningar om resultatet.

Nu är detta uppdraget slutfört, paret har fått sina kort, bilder och filer. Som vanligt känns det tomt och lite sorgligt att avsluta ett projekt. Men också väldigt skönt att lämna när alla är nöjda och glada och nya spännande utmaningar och projekt är igång.

Just nu är ekan ute på ett stormigt hav. Jag är både förväntansfull och rädd. Det händer mycket i kerstin:design och det är bara att hänga med. Jag gillar det.


  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post398

Avslut.

UppdragPosted by Kristin Erséus 2012-01-31 09:29

Bilden är från ett utav Urban Outfitters nyhetsbrev, jag tycker mycket om den.

Nu är ett uppdrag avslutat och klart. Ett nytt är påbörjat. För första gången kan man säga att jag verkligen jobbar på jobbet. För det jag gör nu är för någon annan och inte för att sedan försöka sälja in. För den biten, säljbiten, är redan klar. Nu har jag ett ansvar. Jag tror att jag älskar just det. Jag älskar mitt jobb.

Förra veckan lånade jag en plats på ett arkitektkontor i tre dagar. En liten stund satt jag och bara iakttog de andra runtomkring. Det var tyst, bara knapprandet på tangentborden och musklick hördes. Fokus. Och jag tänkte, alla här har en trygg månadsinkomst. De arbetar 8 timmar om dagen (ibland mycket mer än så). Kvällar och helger är fria. De gör det de ska. Sen går de hem.
Sen tänkte jag på mig. Jag har ingen trygghet på det sättet. Jag arbetar övertid i alla mina projekt. Slåss om att hävda min rätt i att få betalt.
Jag vaknade upp ur mina tankar av min egen suck.

Men sen tänkte jag. Jag vill inte göra något annat. Jag vill jobba precis just så här. Och även fast jag tvivlar ibland (ganska så ofta), så är det ändå här jag finner min egen lycka,
När ett projekt är avslutat och ett nytt är påbörjat...


  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post396

Barn på duk.

UppdragPosted by Kristin Erséus 2011-08-14 18:04
Sitter med en tavla som jag fått i uppdrag att göra. Inte den ni ser. Men en liknande. Det är tavlorna med barn som bär vingar på som de flesta gillar bäst. Jag undrar varför det är så. Kanske är det för att barnen liksom bara hamnar därpå, utan att jag vet, egentligen, hur. Som att de lever sitt egna liv på duken. Denna tavla fick lilla M på sin dopdag i present. Även fast jag inte hade en aning om då, hur hon skulle se ut när hon blev äldre, så måste jag ändå säga att den lilla flickängeln påminner om henne idag. 2 år senare.


  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post327

Hoppsan kerstin:

UppdragPosted by Kristin Erséus 2011-07-21 00:15

Ljusen brann ner till botten. Och lite till. Åsa och jag kan nog umgås en hel vecka utan att tappa tråden. Som vi har att diskutera och prata om. Och skratta.

Hela förmiddagen stod jag i ett hav på golvet. Hur gör man annars när tavlan skall bli nästintill 2x1 m stor? Det var så befriande att måla. Måla stort och mycket. Himlen är nästan klar. Bara havet kvar.

Nu är det dags att krypa ner. Imorgon väntar arbete#2 på mig. Godnatt och tack.


  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post313

En dag söderöver.

UppdragPosted by Kristin Erséus 2011-07-08 00:45

I morse drog jag till Malmö för att försöka sälja in kerstin: i några butiker och strosa på gator och torg just för att det är sommar och lite semester. Jag tror att jag blev lite kär. Vilken mysig stad! Där hade jag kunnat bo.

Nu ska jag placera en påse is i magen och vänta ut semestertiderna och besked från butikerna. Och jag måste förstå att tiden nu är svår. Och jag har ju tänkt att åka dit igen.

När jag kom hem till min lägenhet såg jag att något inte alls stämde. Någon hade visst varit där?! Jag blev iskall och rädd. Ropade "hallå?" och gick in. Det visade sig att elektrikern varit där och satt in fler eluttag samt bänkbelysning i köket medan jag var borta. Snyggt och mycket praktiskt.

Igår när jag plockade fram alla mina gamla loppisramar som jag fyndat genom åren, trillade det ut ett papper som suttit i en av dem.

Så här stod det:

RISKER
Att skratta är att riskera att verka löjlig.
Att gråta är att riskera att verka sentimental.
Att sträcka ut handen mot en annan människa är att riskera att bli involverad.
Att uttrycka känslor är att riskera att visa upp sitt rätta jag.
Att lägga fram sina ideal, sina drömmar inför en publik är att riskera att förlora dem.
Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka.
Att leva är att riskera att dö.
Att hoppas är att riskera att bli förtvivlad.
Att försöka är att riskera att misslyckas.

Men risker måste tas, för den största risken man kan ta i livet är att inte ta några risker alls. En människa som inte riskerar någonting, gör ingenting, har ingenting och är ingenting. Hon kanske undviker lidande och sorg, men hon kan inte lära, kämpa, förändras, växa, älska eller leva. Kedjad av sina säkerhetsföreskrifter blir hon en slav. Hon har förverkat sin frihet. Bara en människa som tar risker är fri.


  • Comments(1)//blogg.kristinerseus.com/#post304

Personlig bricka.

UppdragPosted by Kristin Erséus 2011-06-10 00:48

Ibland slår det mig, eller rättare sagt, det slår mig ofta, att jag har så fantastiskt fina vänner. Vänner som stöttar, delar och finns där hela tiden. I alla sinnesstämningar. Eleonor Fagerström är både en av mina trognaste kerstin:kunder, också en nära vän. Jag fick glädjen att skapa hennes och mannens bröllopsinbjudningskort för ett år sedan.
Eleonor har bl.a. hjälpt mig marknadsföra kerstin: på väldigt många vis. Jag har henne att tacka för mycket ang. kerstin:! Så mycket engagemang och entusiasm som hon har för det här. Otroligt.
Idag fyller denna fröken 30 år. Idag hade hon tänkt ta med prover på mina produkter för att visa upp i en affär där hon är uppvuxen. På självaste födelsedagen! Ja, vad säger man? Det är då det känns så futtigt med ett litet 'tack'.

Idag tog jag tag i deras, i raden, senaste beställning på personlig bricka. De önskade tre exemplar av denna.

Nu skall jag bara skriva ut originalen och skicka till producenten för tillverkning av brickorna.

Här ser ni hur ursprungsbrickan ser ut på min mormor och morfar:
Önskar du en personlig bricka? Skriv till info@kristinerseus.com för mer information kring en sådan beställning.

Nu ser jag i kors och sentimentaliteten är på väg att ta över, så det är dags att önska er en god natts sömn.

Tack Eleonor.

  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post280

Måndagens tack.

UppdragPosted by Kristin Erséus 2011-05-30 13:35
Hej Gunilla,

Vad roligt att du läser min blogg. Tack för all reklam du sprider för mig! Tack för din kommentar till föregående blogginlägg. Här är mitt svar.

Det gläder mig att du finner intresse i att följa kerstin: dagligen. Och ja, du har helt rätt i att jag måste börja tro att det går bra för kerstin:! För det gör det.
Men jag är nog fortfarande så chockad att jag har svårt att ta in det. Att jag tror på det jag gör är ändå ett faktum. Annars hade jag sökt ett annat jobb för längesedan. Jag har trott på kerstin: ända sedan jag bestämde mig för att ha eget företag.
Däremot blir jag förvånad när jag gång på gång får höra hur modig jag är och att jag är en förebild för andra som går i "starta eget"-tankar.
(Det är kanske där min dåliga självkänsla tar vid). För jag förstår inte varför man inte ska våga satsa.
Det förstås, om man vill att det ska gå bra med en gång eller om man är rädd för att få negativ respons och kritik eller inte klarar av att leva med begränsad ekonomi ett tag, så är det ingen hit med eget. För det har inte varit lätt alltid. kerstin:s (och därmed också min) höst var inte rolig, vilket tärde på både mig, min omgivning och på mina allra närmaste..

Men. Utan tron och hoppet kan man lägga ner. Jag har alltid trott och jag är envis.

Som jag tidigare nämnt, har jag alltid is i magen. Tar aldrig ut något i förskott. Men låter mig också fira alla framgångar när de kommer. För man måste tro att de kommer. Men jag behöver stå stadigt med båda mina fötter på jordskorpan, fallen blir inte lika höga då och förhoppningsvis behålls en ödmjukhet. Det gör att det också blir lättare för mig att se alla runtomkring mig. Människor som är viktiga för mig.


Att ni är några som följer min blogg dagligen är ett tecken på att det finns fler som tror på kerstin: Ni hjälper mig att tro. Så det handlar ju inte enbart om den egna tron. För varje ny person som kikar här får jag ny kraft att fortsätta. För varje bricka som säljs eller för varje uppdrag jag får växer mitt hopp ytterligare. Ni hjälper mig. Tack!

Varma hälsningar Kristin

Ps. Har fått höra att bloggen syns i mobilversion dvs. väldigt små bilder och utdragen text för somliga på deras datorer. Nu vet jag att det blir bättre i firefox eller explorer. Där skall ni kunna se bilderna i ursprungligt format. Ds.

  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post271

Vänskap förevigad.

UppdragPosted by Kristin Erséus 2011-05-13 01:05

Kusin M ville föreviga sin vänskap med bästa väninnan på hennes 18-årsdag med en personlig present. Hon valde färger, motiv och visade bilder och så här blev resultatet. Det är alltid svårt med sådana beställningar. Nervpirrigt att överlämna den färdiga produkten. Man vet ju inte vilka förväntningar de har, om de blir besvikna eller nöjda. Jag tror att de, i det här fallet, blev nöjda båda två. Nu återstår att göra färdigt tre andra tavelbeställningar som jag påbörjat. Om kunderna godkänner att jag visar tavlorna här så lovar jag er en preview av dem också.

Nu sätter jag stopp för mer arbete detta dygn. Magen kräver vila och jag ser knappt vad jag skriver.

På söndag öppet hus!
Nästa lördag designmarknad!


Missa inte! Välkomna!

Sov gott.


  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post252
Next »