KRISTIN om livet och att driva eget.

KRISTIN om livet och att driva eget.

Jag dog inte, bara nästan död.

KristinPosted by Kristin Erséus 2014-09-18 17:16

Det där med att tiden läker sår kanske inte stämmer på alla områden. Men. På årsdagen, alltså exakt 12 månader efter upptäckten av dubbelgångaren av mitt mönster Stickat (numera Originalet stickat), var det något stort och obehagligt tungt svart mörker som lyfte från min kropp och befriade mig. Äntligen!

På allvar hade jag börjat se mig om efter andra jobb, funderat på att säga upp studion och klä av mig min entreprenörsdräkt och anse mig själv som något annat än designer och skapare. För glädjen i just allt det där var som bortblåst.

Nu är jag glad att jag väntade ut tiden. Att jag tog den där semestern och drog bort ifrån allt. Jag glömde t.o.m bort vad min yrkesroll var för ett ögonblick. Jag var bara Kristin i tre veckor (i ett tropiskt Sverige), utan att ens tänka på Kerstin:Design eller på vad som hände i augusti förra året.

För er som undrat, och fortfarande frågar om hur det gått. Så är läget oförändrat med en tystnad (från deras håll) som avslut. Dubbelgångaren har reats ut hos kedjan. Och jag fortsätter producera produkter med mitt mönster.
(De erbjöd mig att skapa ett nytt mönster till dem för ca 15 000 kr i arvode för att stryka ett streck över det som hänt, vilket jag sade blankt nej till (!) Så de skulle titta på andra lösningar, men återkom aldrig).

I 12 månader mådde jag fruktansvärt dåligt i min arbetsposition (vilket påverkade mig även privat, såklart), att fightas och fäktas utan respons och skrika utan luft är så energikrävande och frustrerande. Jag fick enorm hjälp utifrån, men det var MIN strid. I den var jag ensam. Och den behövde jag ta mig igenom själv.

Hur otroligt det än låter så är jag tacksam för att jag fick möta motgång så "tidigt" i mitt företagande, jag lärde mig så väldigt mycket. Och allt jag betalade i kraft har kommit tillbaka i form av inspiration och glädje i det mesta jag företar mig i Kerstin:Design. Men självklart vill jag aldrig behöva gå igenom samma sak igen. Och jag hoppas att ingen annan behöver uppleva det heller. De tog mer ifrån mig än bara det där året av mitt liv och jag kommer för alltid att ogilla dem för det.

Idag har jag inspiration till 1000 och massor av motivation igen till att skapa. Varje gång jag kommer till min studio så fylls jag av ett välbehag. Arbetsvardagen kan jag längta till och har svårt att sluta jobba efter åtta timmar.

Jag kommer att fortsätta skapa, det är mitt kall och i det finns min passion och glädje. Yttre faktorer kan lura mig bort från det i korta perioder. Men jag kommer alltid tillbaka igen.

Vi kommer alla att möta motgångar i livet, och kanske är det som klyschan säger: "Tiden läker sår" och "Det som inte dödar, det härdar"



  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post522

Midsommar & Äventyr

KristinPosted by Kristin Erséus 2014-06-25 00:33

Midsommardagen 2014 var dagen då jag blev faster en månad för tidigt. Det blev även dagen då jag klättrade i branta berg med tunna promenadskor och utan linor. Det var också dagen då jag satte på mig en våtdräkt och provade vindsurf för allra första gången. Då jag även skulle skota en Laser i kraftig vind.
Om någon hade berättat allt detta för mig tre dagar innan hade jag garvat dem i ansiktet.

I och för sig hade jag fått en känsla av att min ljuvliga brorsdotter redan var på väg, men tog inte känslorna riktigt på allvar, och eftersom att vi skulle firat midsommar i min svägerskas barndomshem så fick vi hastigt styra om våra planer när vattnet gick och lilla Greta var på väg ut.

Det blev en midsommar ihop med nya bekantskaper, vid havet. Hos människor som vuxit upp med utrustning för sport och äventyr och som har ett lager för ett helt läger.

Vanligtvis vill jag veta att jag kan något nytt innan jag visar upp det för andra. Men nu var det bara att ge sig hän och flytta kraftigt på sin egen komfort-zon.

Jag var väl den av oss alla 8 som är mest stadsmänniska, som inte äger kläder för utomhusaktiviteter, så när vi skulle vandra (klättra) i berg hade jag såklart skor som bara slant efter att jag gått i de våta partierna. Jag fick panik. Det var på tre ställen som vi skulle ta oss uppför berget i 90 graders vinklar ca 2 meter vardera. Mina skor bara halkade, höjderna var hissnande och mitt hjärta slog hårt i mitt bröst. När handsvetten även gjorde det omöjligt att få grepp om berget så började jag gråta.
Tillsammans med de före och efter mig kom jag tillslut upp. Adrenalinet rusade i hela kroppen och gjorde mig berusad av lättnad, glädje och lycka. Det omöjliga gick!
Den promenaden kommer jag aldrig att glömma.

Äventyren tog inte slut där.
- Kristin; vill du surfa, paddla kajak eller segla Laser?
- Ehm.
- Här har du en våtdräkt!
- Tack.

På med våtdräkt, rigga segel och ut i vattnet.
Insåg rätt snabbt att min balans var ganska bra. Jag blev glatt förvånad. Sedan, efter ett antal försök och ett par meter surf lyckades jag hitta en balans som tog mig framåt i ett 20-tal meter stående utan att trilla, PÅ EN SURFBRÄDA. Det var en mäktig känsla!

- In med könet mot seglet, skrek de andra till mig.

Jag löd, tillslut. När jag vågade lite mer.

(Bilden är från mina första försök)


När min kropp skakade av utmattning och adrenalinkickar, tyckte jag att det räckte med 2 timmar surf. Men då tyckte de andra att det var dags att jag seglade Laser, en liten jolle med stora segel, snabb i vinden.

Okej.

(Här är det bra att veta att jag aldrig seglat förut)
Men det spelade tydligen ingen roll. Jag skulle dra i tampen när jag ville att det skulle gå fort och släppa på den när det kändes läskigt. Vi var två i båten och det gällde att hela tiden parera tyngdpunkten. Det gick utmärkt, vi kantrade inte en enda gång.

Efter dessa äventyr var jag helt utpumpad, men väldigt lycklig!
Jag är övertygad om att jag kommer att prova på dessa saker igen.

Bästa midsommar som jag upplevt!



  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post521

S O M M A R !

KristinPosted by Kristin Erséus 2014-06-16 00:33

Jaha så var det sommar igen.
Fram med rosévinet.
Sätt på grillen.
Besök alla vänner.
Bjud hem alla vänner.
Åk till landet.
Ut i solen.
Fram med boken.
Av med kläderna.
På med solglajjerna.
Köp ny bikini.
Smörj smörj smörj.
Bränn dig inte.
Ät jordgubbar.
Stoppa i dig lass med glass.

Om jag var stressad innan så är det inget i jämförelse med nu.
Men hursomhaver, I löve it.
V Ä L K O M M E N S K Ö N A S O M M A R !







  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post519

Att leva.

KristinPosted by Kristin Erséus 2014-05-15 00:30

Man ansvarar för sin egen lycka i livet. Ingen annan, inget annat kan fylla dig med den.

"Det enda man kan göra med rädslan, är att övervinna den"

  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post518

Selfie

KristinPosted by Kristin Erséus 2014-03-05 23:47
Selfie i kort-kort. Nu sparar jag håret i en tofs. Undrar hur långt det kan bli.


  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post511

Livet är så skört. FUCK CANCER

KristinPosted by Kristin Erséus 2013-09-18 22:54

Åh, vilka tuffa tider det är nu. Allt ska man ju igenom. Det är väl det som är livet. Livet. Att bli vuxen. Det är att bli varse allt ont. Mitt ibland det goda. Åh. Jag är ju inte den som gärna ger upp. Jag måste alltid se meningen. Alltid se in i ljuset. Men var är det någonstans? Sjukdom, lidande. Stöld och skottlossning?!

Kanske har jag varit skonad tidigare.

Min energi försvann ihop med mitt mönster. Nu kämpar jag. En kamp om att få tillbaka energin. En kamp om att få tillbaka tilliten. En kamp om min egen rätt. Sverige-vart är vårt land på väg? Det finns alldeles för lite empati i vår värld.

Vad hände med min tro på företaget?! Jo. Den är kvar. Ändå. Men när hela systemet jobbar emot alla oss som är små. Vart ska man ta vägen då?
Det spelar ingen roll om man är duktig. Det spelar ingen roll om man har talang. För om man inte äger något stort, något etablerat.. Ja då har man inte en chans. Inte ens en enda. Och det är väl därför vi kopieras av de stora.

Jag säger det igen: "Det är bara genier som kopieras" -Coco Chanel. Det är det enda som håller mig på benen. Just nu.

Någon upprättelse har jag inte fått. Ännu.







  • Comments(6)//blogg.kristinerseus.com/#post500

Ingen idé till åldersnojerier.

KristinPosted by Kristin Erséus 2013-07-03 22:38
Om åldersnojjor och sånt där strunt... Det är ändå ingen idé att nojja sig. För man blir äldre i alla fall.
Jag är så himla glad att jag hann ur trettioårskrisen innan det var dags. För min trettioårsdag vill jag sannerligen inte vara utan. Förutom det faktum att jag fick precis ALLT jag önskat mig så lyckades jag även samla släkt och vänner på en av sommarens soligaste dagar. På MIN födelsedag.
Vaken och öppen att suga in alltihop, det var jag. Pappa höll tal. De sjöng. Och jag blev blöt i ögonen. Wow!

Nu är jag trettio. Och livet kan börja

  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post495

Det där med tajming.

KristinPosted by Kristin Erséus 2013-05-27 13:54

Trodde aldrig att jag skulle hamna där. I den där väntande salen. I väntan på att bli sövd. I väntan på att avlägsna något ont, men ofarligt.

Det blev ett viktigt dygn i mitt liv. Åh. Jag fick lära mig mycket. Till exempel vilka människor jag har runt mig. Jag är välsignad av ett skyddsnät av så fina vänner att jag knappt tror att det är sant.
Tre personer fanns på plats med mig, de satt med mig i min väntan. Tills besökstiden var slut.
Behövde hålla tillbaka tårarna ibland. Man kan bli rörd för mindre.

När kvällen kom och de hade åkt ifrån mig, tog min sal-granne vid och underhöll mig med anekdoter från tidigare sjukhusvistelser. En världsvan sjukhusbesökare och föredetta modell. Hon hämtade finare skjortor och trosor till mig och rynkade på näsan åt de fula sockorna. Jag bara skrattade.
Hon blev opererad innan mig och när jag blivit väckt på uppvaket och, tydligen sluddrat fram ett par ord till personalen runt min säng, hör jag ifrån vikväggens andra sida hennes röst: "Du lever!!"
Skön kvinna.



  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post494
Next »