KRISTIN om livet och att driva eget.

KRISTIN om livet och att driva eget.

Tar det light idag.

InspirationPosted by Kristin Erséus 2011-09-27 16:45

Hämtar inspiration idag. Vilar. Tvättar. Pysslar och fixar. Promenerar. Och. Rätt som det är så trillar det in lite roliga mail. Det är då som inspirationen flyger in och landar någonstans inne i kroppen. Yes, den kom! Inspirationen alltså. Har väntat på den i flera dagar nu.

Har kikat på lite olika fabriker för mina nya produkter. Räknat hit och dit. Surplat flera koppar kaffe och tänkt. Tänkt. Tänkt. Det är många siffror att ta hänsyn till och konstigt nog är siffrorna ett ganska roligt arbetsområde. Jag som var så dålig i matematik när jag gick i skolan. Nu är det bara kul.
Nu har jag kanske hittat ett företag som kan tillverka mina nya kuddar i mönsterkollektionen "Älskarinnan".

För några dagar sedan hörde jag den här godingen. Har totalt fastnat i den. När mamma hörde låten blev hon alldeles nostalgisk och berättade att det var en av morfars favoriter. Sånt är så fint. Så nu tänker jag på min morfar varje gång, på hans lilla dans som mamma demonstrerat, och ler. Jag föreställer mig att han hade lite "smoke in his eyes" när han dansade runt. smiley





  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post352

Hej närvaro.

InspirationPosted by Kristin Erséus 2011-09-06 17:51

-Jag utgick från mig själv och kom aldrig tillbaka. Jesper Walderstens illustration.

Jag kom hem igår till en lägenhet som var städad och fräsch. Precis just så som jag hade lämnat den för en vecka sedan. Jag trodde aldrig jag skulle komma hem i ett stycke. Packningen var så tung att benen knappt bar mig hela trappan upp till mitt hem på tredje våningen. "Måste börja motionera". De orden ekade i mitt huvud som kändes just så tomt som det lät när orden studsade mot huvudbalken. Ändå är kroppen full av en massa inspiration. Som små kryp under huden som gör det omöjligt för mig att bara vara.

Det är ju bra. Saker blir gjorda. Eller? Eller, njae, allt och inget blir gjort på samma gång. För när jag sätter mig med det ena. Så tänker jag på det andra. Och så håller det på. Tills jag får ont i huvudet och inser att jag faktiskt ju är sjuk. Jag har både ont i halsen och feber. Som alltid när det varit mycket och man inte innan har hunnit bli sjuk. Det är bara en förkylning. Frossa kan man bota med tofflor i päls och honungste kan lena en ond hals. Och jag har ju faktiskt klarat mig så bra från förkylningar nästan hela våren och sommaren.

Formex gav mig så mycket om jag tänker efter. Fina nya vänner. Inspiration. En hel hög av skinn på näsan. En del smicker. Vad mer kan man begära?
Förutom att man hoppas på en fortsatt framgång i kerstin: såklart.

Några lärdomar vi tog med oss hem:
1. Lita aldrig på någon.
2. Ta allting med en nypa salt. Även om någon utbrister: "Åh, vad fantastiskt, jätteunderbart fint! Vill sälja allt i min butik!!!"
3. Lämna dig själv hemma och ta bara med dig kroppen.
4. Om du nu råkade göra det ändå. Låt allt rinna av dig när du kommit hem. Det är bra mot både storhetsvansinne och personlighetskränkning.
5. Var din egen bitch. Så blir ingen annan det. Var trevlig mot alla sådana om du måste, även fast du inte vill.
6. Döda aldrig din vision om att din skapar-själsfrände är en väldigt trevlig person som tycker likadant om dig, genom att hälsa på henne. Bättre att bara få drömma om det.
7. Se allt som en härlig upplevelse och erfarenhet. För det är det, alla gånger!
8. Ha en riktigt härlig skrattfest innan läggdags.
9. Ta även dig själv med en nypa salt.
10. Allting leder till något. Så ge aldrig upp!

Med detta inlägg vill jag också säga till dig, men framförallt mig själv: Var närvarande. Alltid. Annars blir allt och inget gjort. Halvdant.

Nu ska jag krya på mig med en film och vara närvarande i både sjukdomstillstånd och filminnehåll. Küss!

Magic Marker




  • Comments(4)//blogg.kristinerseus.com/#post340

Tacksamt.

InspirationPosted by Kristin Erséus 2011-08-23 15:01
Två killar står i hörnet av krogen med varsin drink i handen. Och med varsin rynka mellan ögonbrynen och en överläpp som nästan snuddar vid näsan likt minen då tankeverksamheten är som störst. Båda två står så ett tag utan att dela meningar med varandra. De båda blickar ut över krogens alla besökare. Då och då tar de upp sin mobil och kikar lite på den. Jag undrar ett slag om de väntar på att någon skall gå fram till dem. Själv är jag inte det minsta lockad att göra det. Men jag står gärna där och iakttar hur de försöker se svåra ut.

I baren står tre andra killar. Högljudda, skrattandes och buffar mot varandras axlar när de sagt nåt roligt eller klokt. När jag tittar på dem märker jag att jag ler med dem. En av killarna möter min blick och höjer glaset till en skål. Jag ler och skålar tillbaks.

Detta utspelar sig i samma stund. Jag hinner tänka så mycket. Jag hinner känna så mycket. I mig själv och tillsammans med dessa olika människor. Tillsammans med killarna i hörnet känner jag medlidande. Utan att veta om jag har rätt har jag redan sett de små, små pojkarna de är innerst inne. Deras strävan efter kärlek och något fint, seriöst. De hoppas locka en söt liten tjej med den svåra attityd de utstrålar. Försöker vara lite coola, unika och originella. Jag tror att de kan lyckas, men jag tror inte att det blir som de önskar.
Tillsammans med killarna i baren känner jag en samhörighet, en öppenhet och de utstrålar trygghet och gemenskap. De är med största sannolikhet ute för att bara ha roligt tillsammans, att de samtidigt råkar locka till sig tjejer är bara en bonus.

Jag kan verkligen ha fel. Men jag tror att jag har rätt när jag säger att de två pojkarna i hörnet sedan gick hem var och en för sig med besvikelse över kvällen och de eventuella napp de fått. Killarna i baren gick nog vidare ut, hade riktigt trevligt och fick kanske ett och annat intressant mobilnummer med sig hem.

Jag gick hem med min iakttagelse och med ett ännu större intresse för människan och dess olikheter. Varje dag lär mig något av alla jag möter och ser. Och det bästa av allt. Det inspirerar mig!

  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post332

Vänskap som inspirerar och ger.

InspirationPosted by Kristin Erséus 2011-08-17 11:19

Nu sitter jag med ett bröllopsfest-häfte till två av mina närmaste vänners bröllop. Ett privilegie. Ett stort ansvar med mina höga prestationskrav. Det tar visst längre tid än man tror. Tänk att det nu bara är några dagar kvar tills de två blir man och hustru. Verkligt häftigt.

De har tackat mig så många gånger för att jag gör häftet, de ber om ursäkt för den tid som det tar att göra. De ber mig göra det så enkelt som möjligt för det inte skall bli en börda för mig. Fina. Snälla.
När jag sitter med arbetet framför mig så är det som att vara nära dem. Umgås. Minnas. Och en vänskap handlar om att ge och ta. En självklarhet att hjälpa till utan att det skall vara en börda eller en större uppoffring. Och man får så mycket tillbaka. Detta tar mig närmre dem. Detta stärker den vänskap vi har. Och den tycker jag mycket om. Tack!


  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post329

...

InspirationPosted by Kristin Erséus 2011-07-27 00:59

Jag hittade en plats och kom bort. Detta inspirerande hem är Annaleenas.

  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post318

I väntan på sol.

InspirationPosted by Kristin Erséus 2011-07-25 13:12

Utanför fönstret vräker det ner. I mina drömmar skulle jag suttit i en solstol med kaffekopp och bok denna första semesterdag. När det regnar kan jag lika gärna låta kreativiteten flöda. I detta hus (som nästan bara består av fönster i alla riktningar) kan jag i alla fall känna som att jag sitter utomhus. Ljuset är det bästa. Min pappa gillar, liksom jag, Mr. Sinatra så han får stå för musikunderhållningen. Bort över havet och horisonten ser det ljusare ut och än är mitt hopp inte borta. Bäst att teckna lite nu innan solen för mig bort mot drömmarnas land. Och jag kan inte låta bli att längta, (bortskämda unge), tills småhusen finns på tomten så att nätterna här blir bättre. Fantastiska p(a)lats!

  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post317

Blandat och inspiration.

InspirationPosted by Kristin Erséus 2011-07-06 23:01

Linn Bjelkne, Kurt Lightner, Liselotte Watkins, Karolina Palmér är skaparna bakom några av prylarna i mitt hem. De ger mig inspiration och hjälper till att skapa harmoni.

Nu bor jag ensam igen. Min syster har hittat egen lägenhet. Jag har ett mindre hem och det är första kvällen som jag är ensam. Det är konstigt hur man vänjer sig så snabbt att vara i sällskap med någon. Förr älskade jag att vara själv. Nu tycker jag att det är bättre när man är två.

Hörde en berättelse igår. Kortfattat handlade den om en familj som med nöd och näppe levde tack vare sin lilla ko. Kon gav precis så mycket mjölk som familjen behövde, av mjölken kunde de äta och av det som blev över kunde de sälja och köpa kläder och annan mat för. Men aldrig mer än så. En natt blev kon mördad och familjen blev utom sig av sorg och rädsla för framtiden. Hur skulle de nu klara sig? Men så kom ett av barnen i familjen på att de kunde så grönsaker på kons betes-äng. De började så och marken gav mer än de någonsin hade kunnat tro. Plötsligt hade familjen så mycket att skörda, sälja och äta att de kunde leva gott resten av sitt liv. Det visade sig att kon gav vad de behövde, men den hindrade dem också från att leva bättre.

När jag hört berättelsen fick jag frågan om jag har en ko i mitt liv. Jag tror inte det. Kanske att jag själv är kossan? Men i så fall ska jag ändra på det nu.

Har Du en ko i ditt liv? som hindrar dig från att ha det bättre?




  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post303

Innan jag kände dig.

InspirationPosted by Kristin Erséus 2011-06-30 20:29
Här blev jag den jag är. Här kommer jag förbli. Här har jag längtat bort. Här har jag känt mig fri. Här har jag blickat framåt. Men ofta tittat ner. Jag är nog inte det du drömmer om. Men jag är det du ser. Jag har blivit vald av andra. Det är min hemlighet. Den ene saknar känsla. Den andre ödmjukhet. De hade nåt gemensamt. Jag blundade för det. Jag har alltid hållit hårt om de jag inte orkat med. Jag har skrivit mina regler. Ingen fick ändra på dem. Jag tog första bästa vägen ut när någon bad mig tänka om. Det kanske kommer kännas. Det rår jag inte för. Jag skulle inte ens vara hälften utan det jag gör.
Du har ditt eget facit. För rätt och för fel. Du kanske bär på en massa saker. Jag förstår en liten del. Hade du någon innan. Vill du ha någon sen. Jag. Jag vill säga att jag älskar dig. Men det är för tidigt än. Jag hade slutat prata. Jag var så van att stänga av. Du frågade vem som förstört mig. Jag gav dig inget svar. Jag tog allting för givet. Det var något fel på mig. Jag måste varit någon annan. Innan jag kände dig.

-Melissa Horn



  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post298
« PreviousNext »