KRISTIN om livet och att driva eget.

KRISTIN om livet och att driva eget.

Snart är det jul igen.

Kerstin:DesignPosted by Kristin Erséus 2013-10-23 16:56

Håller just på att uppdatera vår webshop med höstens och vinterns nyheter, det mesta kom till vårt lager i förra veckan. Här är smörgåsbrickan med mönstret "Snöstjärnor" i krispig blå nyans.

Brickorna tillverkas i svenska, miljövänliga material (Björkfanér och laminat) på Öland.

Välkommen in och se mer av nyheterna! Här: Kerstin:Design Store

  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post502

Du väljer.

Kerstin:DesignPosted by Kristin Erséus 2013-10-17 21:06


Tack till dig som väljer miljövänliga och svenskproducerade originalprodukter. Här hittar du till detta kuddfodral som är tryckt i Karlstad och tillverkad i Göteborg. Material: Halvlinne, tvättas ut-och-in i 40 grader.

  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post501

Livet är så skört. FUCK CANCER

KristinPosted by Kristin Erséus 2013-09-18 22:54

Åh, vilka tuffa tider det är nu. Allt ska man ju igenom. Det är väl det som är livet. Livet. Att bli vuxen. Det är att bli varse allt ont. Mitt ibland det goda. Åh. Jag är ju inte den som gärna ger upp. Jag måste alltid se meningen. Alltid se in i ljuset. Men var är det någonstans? Sjukdom, lidande. Stöld och skottlossning?!

Kanske har jag varit skonad tidigare.

Min energi försvann ihop med mitt mönster. Nu kämpar jag. En kamp om att få tillbaka energin. En kamp om att få tillbaka tilliten. En kamp om min egen rätt. Sverige-vart är vårt land på väg? Det finns alldeles för lite empati i vår värld.

Vad hände med min tro på företaget?! Jo. Den är kvar. Ändå. Men när hela systemet jobbar emot alla oss som är små. Vart ska man ta vägen då?
Det spelar ingen roll om man är duktig. Det spelar ingen roll om man har talang. För om man inte äger något stort, något etablerat.. Ja då har man inte en chans. Inte ens en enda. Och det är väl därför vi kopieras av de stora.

Jag säger det igen: "Det är bara genier som kopieras" -Coco Chanel. Det är det enda som håller mig på benen. Just nu.

Någon upprättelse har jag inte fått. Ännu.







  • Comments(6)//blogg.kristinerseus.com/#post500

Gränsöverskridanden.

Kerstin:DesignPosted by Kristin Erséus 2013-08-21 11:22

Kudden lät jag tillverka år 2011, mönstret gjorde jag i skolan när jag läste på Högskolan för Design och Konsthantverk (HDK). Den officiella lanseringen av mönstret i produktion gjordes av mig på Formex 2011.

Hösten 2013 släpps en hel serie av ett stort företag med ett nästintill identiskt mönster. (Koppen). Till historien hör att de (personer på det stora företaget) vid två tillfällen sett mitt mönster. Man kan då undra hur och varför de väljer att lansera (mitt) mönster utan att låta mig ta del av det? Var finns moralen?

Det som engagerar mig allra mest i ämnet är hur regeringen ställer sig till sånt här? De säger: "Starta eget företag!" "Bli entreprenörer!" "Bli din egen chef!"
Varför då?
För att staten ska få mer pengar? För att de stora företagen ska ha något att apa efter?
För att skickliga småföretagare som är duktiga ska ha något att ge ut gratis? Är tanken att vi bara ska le och vara stolta över att ett stort företag gillar det vi gör? Så mycket att de väljer att härma oss?
När de i själva verket helt känslokallt bara kör rakt över oss.

Jag är en skicklig designer och en duktig konstnär.
Det betyder inte att jag arbetar gratis. Tack för att du respekterar det.

  • Comments(9)//blogg.kristinerseus.com/#post499

Kom ren. (Come clean)

Kerstin:DesignPosted by Kristin Erséus 2013-08-18 23:39
Jag visste det innan. Det skulle bli en av de jobbigaste mässorna hittills. Det var alldeles för många "bad feelings" i min kropp.
När första budbäraren stod där mitt framför mig så fanns det ingen tvekan.
Jag skulle få svar. Svar på så många frågor.
Men mötet och konfrontationen gav mig adrenalin och kraft att hantera nästa besked. Beskedet kom direkt därpå. Det jag blivit varnad för, samt varit rädd för, hade just hänt. Och nu skulle det bli min tur att hantera en (kanske) mycket jobbig och lång process.
Jag må vara liten till storleken. Jag må vara snäll och rar. Men man sätter sig inte på mig. Och man stjäl inte min design utan att det svider.





  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post498

Min lille räddare.

Kerstin:DesignPosted by Kristin Erséus 2013-07-15 23:37

Blev sittande med tom blick på skärmen länge ikväll. I ett tappert försök att jobba dubbelt en måndag. Flytet fanns inte riktigt där. Det här med att skapa julprodukter mitt i sommaren är inte så himla enkelt.
Kopplade bort det hela en liten stund och bara tänkte. Hur kan man leka med julens budskap i ett collage?
Kom att tänka på min lille "Bob". Och på korten jag tog på honom i samband med lanseringen av mina nya babylakan i vintras. Visst såg han ut som Jesus på ett av dem. Letade snabbt upp bilden och där var det helt självklara, han skulle få agera modell än en gång i Kerstin:Design.
"Bob", vilken liten räddare!

  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post497

Ingen idé till åldersnojerier.

KristinPosted by Kristin Erséus 2013-07-03 22:38
Om åldersnojjor och sånt där strunt... Det är ändå ingen idé att nojja sig. För man blir äldre i alla fall.
Jag är så himla glad att jag hann ur trettioårskrisen innan det var dags. För min trettioårsdag vill jag sannerligen inte vara utan. Förutom det faktum att jag fick precis ALLT jag önskat mig så lyckades jag även samla släkt och vänner på en av sommarens soligaste dagar. På MIN födelsedag.
Vaken och öppen att suga in alltihop, det var jag. Pappa höll tal. De sjöng. Och jag blev blöt i ögonen. Wow!

Nu är jag trettio. Och livet kan börja

  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post495

Det där med tajming.

KristinPosted by Kristin Erséus 2013-05-27 13:54

Trodde aldrig att jag skulle hamna där. I den där väntande salen. I väntan på att bli sövd. I väntan på att avlägsna något ont, men ofarligt.

Det blev ett viktigt dygn i mitt liv. Åh. Jag fick lära mig mycket. Till exempel vilka människor jag har runt mig. Jag är välsignad av ett skyddsnät av så fina vänner att jag knappt tror att det är sant.
Tre personer fanns på plats med mig, de satt med mig i min väntan. Tills besökstiden var slut.
Behövde hålla tillbaka tårarna ibland. Man kan bli rörd för mindre.

När kvällen kom och de hade åkt ifrån mig, tog min sal-granne vid och underhöll mig med anekdoter från tidigare sjukhusvistelser. En världsvan sjukhusbesökare och föredetta modell. Hon hämtade finare skjortor och trosor till mig och rynkade på näsan åt de fula sockorna. Jag bara skrattade.
Hon blev opererad innan mig och när jag blivit väckt på uppvaket och, tydligen sluddrat fram ett par ord till personalen runt min säng, hör jag ifrån vikväggens andra sida hennes röst: "Du lever!!"
Skön kvinna.



  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post494
« PreviousNext »