KRISTIN om livet och att driva eget.

KRISTIN om livet och att driva eget.

Tacksamt.

InspirationPosted by Kristin Erséus 2011-08-23 15:01
Två killar står i hörnet av krogen med varsin drink i handen. Och med varsin rynka mellan ögonbrynen och en överläpp som nästan snuddar vid näsan likt minen då tankeverksamheten är som störst. Båda två står så ett tag utan att dela meningar med varandra. De båda blickar ut över krogens alla besökare. Då och då tar de upp sin mobil och kikar lite på den. Jag undrar ett slag om de väntar på att någon skall gå fram till dem. Själv är jag inte det minsta lockad att göra det. Men jag står gärna där och iakttar hur de försöker se svåra ut.

I baren står tre andra killar. Högljudda, skrattandes och buffar mot varandras axlar när de sagt nåt roligt eller klokt. När jag tittar på dem märker jag att jag ler med dem. En av killarna möter min blick och höjer glaset till en skål. Jag ler och skålar tillbaks.

Detta utspelar sig i samma stund. Jag hinner tänka så mycket. Jag hinner känna så mycket. I mig själv och tillsammans med dessa olika människor. Tillsammans med killarna i hörnet känner jag medlidande. Utan att veta om jag har rätt har jag redan sett de små, små pojkarna de är innerst inne. Deras strävan efter kärlek och något fint, seriöst. De hoppas locka en söt liten tjej med den svåra attityd de utstrålar. Försöker vara lite coola, unika och originella. Jag tror att de kan lyckas, men jag tror inte att det blir som de önskar.
Tillsammans med killarna i baren känner jag en samhörighet, en öppenhet och de utstrålar trygghet och gemenskap. De är med största sannolikhet ute för att bara ha roligt tillsammans, att de samtidigt råkar locka till sig tjejer är bara en bonus.

Jag kan verkligen ha fel. Men jag tror att jag har rätt när jag säger att de två pojkarna i hörnet sedan gick hem var och en för sig med besvikelse över kvällen och de eventuella napp de fått. Killarna i baren gick nog vidare ut, hade riktigt trevligt och fick kanske ett och annat intressant mobilnummer med sig hem.

Jag gick hem med min iakttagelse och med ett ännu större intresse för människan och dess olikheter. Varje dag lär mig något av alla jag möter och ser. Och det bästa av allt. Det inspirerar mig!

  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post332