KRISTIN om livet och att driva eget.

KRISTIN om livet och att driva eget.

New York No.01 och lyckan i att skapa.

Kerstin:DesignPosted by Kristin Erséus 2012-09-03 12:28

Nu har bunten med offset-tryck på denna kommit till studion. Flera är redan skickade till olika ställen.

Ibland kan jag tänka tillbaka på tiden. Då i början. Precis efter examen. Hur jag kämpade i motvind. Marknader som inte gick bra. Testade med olika metoder.
Det var så himla tufft. Så otroligt jobbigt. Ändå ville jag fortsätta. Envis.
"Sök ett riktigt jobb" "Kolla om du kan få mer tider på ditt extrajobb".
Det var så min omgivning försökte hjälpa mig. Att göra andra saker än just detta. Det som jag brinner så mycket för.
Och ingen kan klandra dem.

Jag satt i mitt vardagsrum och sydde lapptäcken och kuddar, tehuvor och andra saker. Som inte var mitt. Som var av fina små tygbitar, men inte i mina mönster. Allt för att försöka håva in lite pengar. Snabbt. Utan att det kostade så mycket. Men det fanns ingen själ. Och jag var så himla olycklig.

Sen började jag satsa lite mer. Jag lade in en större order på brickor. Jag lade in en stor order på flera meter tyg i rosmönstret, som jag gjort. Sen tog jag min stora resväska på hjul och åkte runt till butiker i Göteborgs förorter. Det gick bra, jag hade tur. För de ville ta in min design. Men fy sjutton vad nervös jag var. Och rädd. För jag visste inte hur jag skulle kunna betala mina stora lager. Men någonting inom mig sa att det skulle ordna sig. Och det gjorde det.

Plötsligt hade jag sytt ca 100 roskuddar och sålt dem. Lagret tog slut på brickor och jag fick beställa nytt. Igen, och igen, och igen.

Idag sitter jag i egen studio. I centrala Göteborg. Dagarna är fyllda av arbete och mina produkter sprider sig längre och längre utåt i landet. Jag är inte längre olycklig.

Min tro är att det krävdes en period av villrådighet, kämpande i motvind och ett krossat hjärta för att bygga upp det som finns idag. Men det hade aldrig gått utan envisheten och motviljan att ge upp alltihop.

Jag satsar fortfarande större än jag förmår. Och fastän jag ofta känner mig nervös och orolig över hur det ska gå, så ordnar det sig. Hela tiden.

  • Comments(0)//blogg.kristinerseus.com/#post454